I Landskrona finns ett företag som är ledande inom sportunderlag – golv till hallar, tennisbanor, konstgräs och sånt. De var ute efter ett nytt uttryck med mer internationell prägel, ny profil, nytt kommunikationskoncept. Byrån hade en ingång och snart stod vi i deras konferensrum och presenterade.
Det jag och min AD-kollega hade kläckt var ett koncept som hette "Winning Ground", med lite clever dubbelbetydelse (segerplats/att vinna mark). ADn hade gjort kralliga skissbilder och utarbetat en ny profil som lyfte fram mina rubriker och texter. Vi gick därifrån segervissa. Det här måste de bara köpa!
Men nej. Det blev inget. Traven med presentationspannåer stod lutad mot mitt skrivbord i några veckor medan alltihop bara kallnade. Beskedet som slutligen kröp fram var ”att tiden inte var mogen” eller nåt sånt. Bla bla bla.
Så är det med reklam. You win some, you lose some. Jag och ADn fortsatte med andra arbetsuppgifter och några månader gick.
Plötsligt en dag landade en ny brief hos oss. Svenska Fotbollförbundet skulle ansöka om att få fotbolls-EM för damer till Sverige. Förutom att bistå SvFF med att sätta ihop det tusensidiga anbudet till UEFA med miljontals detaljer, var byråns uppgift att komma på ett koncept som kunde rama in mästerskapet.
Jag och ADn skred till verket. Vi satte oss och resonerade kring svensk damfotbolls ledande position i världen. Sverige som arrangörsland skulle kunna visa vägen för global damfotboll och hjälpa mindre utvecklade damfotbollsnationer att vinna mark. Sverige skulle kunna föregå med gott exempel och bli en riktig segerplats för hela världens damfotboll. Sverige skulle kunna…
Vänta lite! Vinna mark… Segerplats… Vi tystnade båda två och sneglade bort mot de gamla sportgolvspannåerna som fortfarande stod lutade mot mitt skrivbord. Så fick det bli! Efter några veckors hårt arbete gick den digra ansökan iväg till UEFA på temat ”Winning Ground”.
Och det var så det kom sig att UEFA Women’s EURO 2013 spelades i Sverige.
Uppdragsgivare/varumärke: SvFF, UEFA Women's Euro 2013